Världen

Custodian äger rum och utspelar sig i världen som du känner den; din och min värld och vardag. I våra städer och länder, i vår historia och nutid. I vår värld råder Ordningen. Du känner inte till det, för det är så Ordningen vill ha det. Det är själva poängen. Ordningen är en uråldrig, osynlig organisation vars uppdrag är att ”dela på verkligheterna” och skydda människor från andra varelser som vandrar på jorden. Avarter som du och jag skulle uppfatta som övernaturliga. Mytologiska. I världen du lever i finns nämligen många varelser. De har alltid funnits där. Här. Du känner bara inte till det. Demoner, vampyrer, hamnskiftare, häxor och häxmästare är några av de vanligaste. Många fler finns och har funnits genom historien. En del har försvunnit. Andra har snarare vuxit i antal och styrka. De flesta av dem har anpassat sig efter Ordningen och lever idag urbant, vandrar bland oss. Men du ser dem inte. Du märker dem inte. D ger sig inte till känna. Varför? För att Ordningen har bestämt att det ska vara så. En värld. Två verkligheter. Som sagt. Det är själva poängen. Att du ska vara skyddad och trygg och kunna leva vidare utan vetskapen om att andra varelser ens finns.

Idag är världen som du känner den indelad i tusentals gårdar. Varje gård har sin egen vaktmästare, en Custodian som rör sig mellan verkligheter, som ser och vakar över alla varelser. Varelserna får inte röra sig fritt mellan olika gårdar. De får varken skada eller ge sig tillkänna för vanliga människor. Då bryts ordningen av saker som är, ordningen som har rått sedan civilisationens födelse. Sedan Babylons dagar. Sedan de första murarna restes. En Custodian kan känna och förnimma när det händer. En Custodian rör sig på gränsen mellan de två verkligheterna, som en spindel i nätet i sin gård känner den av störningar, allvarliga brott och ner till minsta vibration. En Custodian ser och känner genom människor och har därför ögon och sinnen överallt. De är ursprungligen vanliga människor med ovanliga förnimmande krafter. Hittade, upplärda och, låt oss säga förädlade, till sin uppgift.

Om ett brott sker kan en vaktmästare välja att själv söka upp och antingen varna eller låsa en varelse, eller välja att med en gång sända bud efter en dekonstruktör. Att bryta mot ordningen kan leda till en dekonstruktion, och en arkivering. Att dekonstruera varelser är ett straff och en teknik lika uråldrig som självaste Ordningen. När Ordningens allra första demonjägare jagade ned, tillfångatog och dräpte demoner, insåg de ganska snabbt att det bara var skalet de lyckades fånga medan väsendet ofta kunde leva vidare, ligga inkapslad i träda, bida sin tid eller bara byta kropp och vandra vidare på jorden. Dekonstruktion blev delvis ett sätt att säkerställa att väsendet och inte bara varelsen verkligen var tillfångatagen och oskadliggjord. Demonjägarna blev dekonstruktörer; dem som inte bara jagar ned och oskadliggör utan också delar ett väsen från sin varelse. Delar spöket från maskinen. Tekniken lärs ut av läromästare och går ut på att suga ut väsendet ur varelsen med både händer och mun, för att sedan förvara och frakta väsendet i antingen sin egen kropp eller i ett föremål som inkapslar väsendet, en dybbuk. För att såväl straffa som bringa ordning och föra notarie, började alla dekonstruerade väsen att samlas på en och samma plats. Arkivet. Förutom vaktmästare och dekonstruktörer består Ordningen av en rad olika roller, alla med sin specifika uppgift. Budbärare, notarier, orakel, interna återkallare och många fler, ända upp till världsdelarnas patroner och slutligen högste patron som styr över Ordningen. Över en värld och två verkligheter. Över alla gårdar och varelser.

Det var dock länge sedan Ordningen var fullt i ordning. Med tiden har organisationen förfallit, försvagats, splittrats och korrumperats. I många gårdar börjar varelser att röra på sig, träda över gränserna mellan både verkligheter och gårdar. Störa och bryta mot ordningen. Kliva över den osynliga gräns som hållit allting i någorlunda schak och ordning i tusentals år. Vissa tror att Ordningen är redo att falla, att det bara är en tidsfråga. Liksom Babylons murar och torn en gång restes och föll, ska alla ordningar brytas och alla civilisationer falla. Frågan är alltid bara när.

Idag är världen som du känner den indelad i tusentals gårdar. Varje gård har sin egen vaktmästare, en Custodian som rör sig mellan verkligheter, som ser och vakar över alla varelser. Varelserna får inte röra sig fritt mellan olika gårdar. De får varken skada eller ge sig tillkänna för vanliga människor. Då bryts ordningen av saker som är, ordningen som har rått sedan civilisationens födelse. Sedan Babylons dagar. Sedan de första murarna restes. En Custodian kan känna och förnimma när det händer. En Custodian rör sig på gränsen mellan de två verkligheterna, som en spindel i nätet i sin gård känner den av störningar, allvarliga brott och ner till minsta vibration. En Custodian ser och känner genom människor och har därför ögon och sinnen överallt. De är ursprungligen vanliga människor med ovanliga förnimmande krafter. Hittade, upplärda och, låt oss säga förädlade, till sin uppgift. 

Om ett brott sker kan en vaktmästare välja att själv söka upp och antingen varna eller låsa en varelse, eller välja att med en gång sända bud efter en dekonstruktör. Att bryta mot ordningen kan leda till en dekonstruktion, och en arkivering. Att dekonstruera varelser är ett straff och en teknik lika uråldrig som självaste Ordningen. När Ordningens allra första demonjägare jagade ned, tillfångatog och dräpte demoner, insåg de ganska snabbt att det bara var skalet de lyckades fånga medan väsendet ofta kunde leva vidare, ligga inkapslad i träda, bida sin tid eller bara byta kropp och vandra vidare på jorden. Dekonstruktion blev delvis ett sätt att säkerställa att väsendet och inte bara varelsen verkligen var tillfångatagen och oskadliggjord. Demonjägarna blev dekonstruktörer; dem som inte bara jagar ned och oskadliggör utan också delar ett väsen från sin varelse. Delar spöket från maskinen. Tekniken lärs ut av läromästare och går ut på att suga ut väsendet ur varelsen med både händer och mun, för att sedan förvara och frakta väsendet i antingen sin egen kropp eller i ett föremål som inkapslar väsendet, en dybbuk. För att såväl straffa som bringa ordning och föra notarie, började alla dekonstruerade väsen att samlas på en och samma plats. Arkivet. Förutom vaktmästare och dekonstruktörer består Ordningen av en rad olika roller, alla med sin specifika uppgift. Budbärare, notarier, orakel, interna återkallare och många fler, ända upp till världsdelarnas patroner och slutligen högste patron som styr över Ordningen. Över en värld och två verkligheter. Över alla gårdar och varelser.     

Det var dock länge sedan Ordningen var fullt i ordning. Med tiden har organisationen förfallit, försvagats, splittrats och korrumperats. I många gårdar börjar varelser att röra på sig, träda över gränserna mellan både verkligheter och gårdar. Störa och bryta mot ordningen. Kliva över den osynliga gräns som hållit allting i någorlunda schakt i tusentals år. Vissa tror att Ordningen är redo att falla, att det bara är en tidsfråga. Liksom Babylons murar och torn en gång restes och föll, ska alla ordningar brytas och alla civilisationer falla. Frågan är alltid bara när.