Det fanns säkert en början på allting. Det måste ha funnits en plats och en tid där och då alla varelser kom från och blev till. Det kanske till och med fanns en tanke. Men det spelar ingen roll nu. Varken för dig eller mig. Det som är viktigt för dig att förstå är att de alltid har varit där. Är här. De andra. Häxor och skuggvarelser, vandrare, nattkrälare och hamnskiftare. Nekromanter, vampyrer och demoner. Och säkert fler. Andra. Jag kan inte hålla reda på alla, även om det är min uppgift. Jag har inte stött på alla varelser, bara dem som finns i min gård. Jag antar att det räcker. Det finns en värld, en ordning och två verkligheter. Det håller jag reda på. Det ser jag till. Så har det varit länge, och det är det enda som spelar någon roll. En värld där människor inte längre har någon aning om att det finns andra varelser där ute, här inne. Ni vet inte heller om att det finns en Ordning som håller verkligheterna delade, bevakar alla varelser och tar hand om överträdelser och brott, för precis så vill Ordningen att det ska vara och förbli. Du har ingen aning om vem jag är eller vad jag gör. Det är själva grejen. En värld indelad i gårdar med en vaktmästare, en custodian, som vakar över sin gård och sina gränser, med dekonstruktörer som tillkallas om varelser bryter mot ordningen, med ett arkiv i ett berg där väsen lagras för alltid. Det finns mer att berätta, men jag antar att det sammanfattar det hela. Eller åtminstone ger dig en liten inblick. Det är konstigt hur det blir. Först var människan instängd i sina gårdar. Skyddade av murar och väggar och stängsel och vallgravar, soldater, slavar och vaktmästare. Skyddade från det som fanns i vildmarken och ödemarken, i skogen och djungeln, i öknen och bergen, i skuggorna, sedan i alla städer, gående mitt bland oss, förklädda i mänskliga skepnader, i skiftande tillstånd, där krigen och skuggorna föll, där torn och pyramider restes, där mörkret dröjde sig kvar, där ordet flydde och det första väsendet fångades, dit historien aldrig nådde. Människan låste in sig i sina byar, gårdar och stugor. Sedan kom Ordningen. Nu är det alla varelser som är instängda i sina gårdar. Ordningen har funnits så länge det har funnits civilisation, där det har funnits civilisation. Det är i alla fall vad jag tror. Jag har inte varit med så länge, men jag har varit med mycket längre än dig. Du kommer ju in först nu, medan jag har varit med nog länge för att inte längre veta vilken verklighet som är den riktiga. Men jag vet en sak. Före civilisationen fanns ingen ordning och utan Ordningen finns ingen civilisation. Tills vidare och för alltid råder ordningen av saker som är. Det är min uppgift. En värld. En Ordning. Två verkligheter. Jag antar att det sammanfattar det hela. Eller åtminstone ger dig en liten inblick. Jag behöver mer gin.

Alice. Custodian. Gård 716.